Emlyk

Detta är min nya blogg





http://emelyk.bloggplatsen.se/


Välkommna :)

Hej där detta är bland de sista inläggen här. Jag känner att jag vill byta från blogg.se av vissa orsaker. På den andra bloggen kommer jag att kunna lösenordsskydda vissa inlägg och det kan bara dom som har mitt gäst lösenord läsa.  Så jag hoppas att ni vill följa med mig dit sen. Jag är inte riktigt klar med alla sakerna på den andra bloggen så ni får veta mer om det imorgon eller i veckan.  Så ni som vill ha lösenordet kan skicka mail till mig eller skriva på FB eller här på bloggen så fixar vi det på något sätt :)



Ha det bäst så skriver jag om min nye blogg så fort jag har tid.




/Em

Igår så såg det ut såhär hos Erica




Vi kallar det fredagsmys






Jag och Erica pysslade lite här hemma, här är mitt resultat . 






Fjortizarnaah





Min nya tröja. Ball va ?




Min lilla kille, Alfons ca 3,5 månader





Ronya, några veckor ... 






Nämen titta på Milla, va hon så liten ?




När livet är som bäst står man på ett par skidor .





Vet ni vad jag och Micke kom på igår ?  Det blir ju 70års fest nästa år, han 50 och jag 20.  Då jäävlar blir det party !!!  

Hej där vad gör ni en lördag som denna ?

Själv har jag nyss duschat och klätt på mig lite. Snart kommer Kin hit och vi ska leka. Det är alltid kul =)
Även om vi är osams för att hon har en rosa mini PC så kan vi leka, bra va ?  Jag vill också ha en miniPC fast en svart, eller en rosa så jag kan klistra dit en jääätte stor döskalle, då kommer Kin bli arg på mig :D  Ja det ska jag nog ta och köpa mig en vacker dag.

Kin; Du SKA åka skidor, jag fyller ju bara 20 en gång, vi ska tejpa fast massor av kuddar och du får ha hjälm och alla skydd som finns så ska det nog gå bra. Bara EN gång ? Det är ju kul att åka skidor.


Igår åt vi ju fredagsmiddag, fy fan vad gott det var. Jag älskar min mammas mat, för det mesta iallafall. Mums!
Dessutom så tycker jag att min mamma förtjänar att åka till Mexico över jul, 14 dagar där hallå ?  Jag skulle gjort det iallafall. Så Mamma, ÅK! 

Nej nu ska jag vara social igen och vi ska spela kort.


Ha en bra dag allesammans.



/Em

Hej, jag vet att det är över ett år kvar tills jag fyller 20 men eftersom jag inte önskar mig något denna gång jag fyller, eller jo det gör jag men jag begär inget direkt. När jag fyller 20 vill jag att mina vänner ska följa med upp till Stöten och åka skidor. Tänkte försöka hyra en stuga eller två och vara där 4-7dagar. Det skulle väl vara kul ?

Jag skulle se de som den bästa 20års presenten någonsin! 
Vinner jag på lotto bjuder jag på hela resan ;)  Hehe


Ne men tänk vad mysigt med massor av snö och skidor och träningsvärk och en kall cider/öl på kvällen ?
Då kan jag ju tillochmed köpa den själv hihi.  Kanske kan slå ihop nyår ochså, eller så åker man efter nyår.

Jaja det är ju långt kvar :)




Det vart ingen tvättstuga idag. Jag vaknade skit tidigt och mådde illa. Satt bara och skakade och hade svårt att andas. Så jag kunde knappt gå. Menmen vi har ju en maskin hemma. tar ju bara 3 timmar extra. Jaja jag ska nog inte dö.




/Em

Hej där.


Vad gör du ?
Läser min blogg ?
Kul, det gör inte jag för jag skriver den bara.
Jag vet att jag är dryg men ska snart cykla till Handen och vara dryg mot Erica istället, skönt va ?
Min remsa är slut nu så jag tänkte att jag skulle cykla, om luften i framhjulet fortfarande mår bra. Annars blir det en promenix.  Har faktist lite ont i tatueringen idag med, men igår gick de ju över när jag smörjt in den några gånger, det känns som om någon försöker slita den i stycken, men bara när jag går dåra :) 








Här är en bild iallafall.  Ball va ? Jag är iallafall skit nöjd!




Dags att hoppa in i duschen snart!



/Em

Hej där, har inte lagt mig än.

Jag är som vanligt inte trött, hm.

Men idag har jag ju gjort min första tatuering, det gjorde faktist inte ont, det killades mest faktist. Förutom vid hälsenan då där var det mer som om någon drog bort en sårskorpa :)
Är iallafall jätte nöjd över det jag sett, när jag vaknar sen ska jag tvätta lite och sen ta en bild så att ni får se.


Föresten det börjar närma sig jul/nyår vad ska ni göra ?

Jag vet inte riktigt än...




Ne får bli allt för ... just nu ?


/Em

Hej där, idag är det farsdag. Självklart kommer  jag fixa något åt Micke.
Han har ju funnits där för mig i över 10år och alltid ställt upp om det varit
något. Han känner mig rakt igenom och ser på mig om det är något.
Han är ju nu för tiden min styvfar, men inte en elak sådan. Vi ska till
exempel gå på Takida tillsammans, han har köpt biljetter till oss för
att han vet att jag gillar dom, han fick tag i dom i sista sekund.
För MIN skull.

T; Vet du att jag gillar Takida ?  Trodde väl det.


Och du främling, jag kan inte förstå varför man ska vara så
dryg och vara anonym. Tråkigt att folk inte ska kunna stå för
de dom säger. Tillbaka till de du skrev, De gråter sig till söms?
Varför ? För att de saknar mig ? För att de förstår att det är fel ?
Jag förstår inte, de kunde gå 3-4månader imellan vi träffades
allesammans och då grät de sig inte till söms ? Nej för det var
jag som gjorde. Som Lina skrev tänker jag inte ge de en andra
chans, en chans som jag vet kommer bli som den de fick innan.
Först T och sen A** och sist syskonen, de har ändå haft en
chans extra för att jag ville inte att de skulle bli som det blev. Jag
tänkte att de kanske skulle höra av sig nu med tanke på allt jag sagt
till A** och T. Att vi kanske skulle träffas oftare med tanke på
att min syster har fått barn. Vet ni hur många gånger jag träffat barnet ?
Hon fyller väl två i början av nästa år, så på två år har jag träffat de 3 ggr.
Wohoo. Jätte kul. Men eftersom jag fyller år i december och A i Januari och
J också så skulle vi ses när de kom hem från Thailand. A skulle höra av sig
när hon kom hem. NU 10 månader senare har hon skrivit på FB och frågat om
vi ska ses. Yey. Nej tack. 10månader. Visst jag fick inbjudan till J´s 1årskalas.
Där alla skulle vara. Ja jättekul att de skulle bli som på hennes dop. T är
såå mogen och hälsar inte ens, på midsommar får jag ett sms och där står de
"Glad midsommar"  Mitt svar tillbaka var att han inte behövde skriva till mig
om han inte ens kan hälsa på mig när man ser varandra ute. Eller som i detta
fall på hans eget barnbarns dop. Hur mogen är man då ? Jo men svaret tillbaka
var att " Båda är envisa" Så han tyckte att JAG skulle hälsa, jag menar det var
jag som ville att han skulle fara och flyga, då ska JAG vara artig och hälsa ?
Jaa men tror inte det. Du främling var väl på dopet också så du vet vad jag
pratar om, tyckte du att det var en vuxen mans bästa idé för att försöka få
tag i sin dotter igen ? Att tävla om vem om var envisast och ge fan i att hälsa ? 
Den dagen bestämde jag mig för att inte ge de en andra chans.
Så nu vet ni.
Du.


Gråt inte över spilld mjölk.

Tack för mig ytterligare en gång.

Lina  ([email protected]) om 3November - Pappa ?:

Inte släkt:

Du har rätten att välja att inte tycka synd om Em, men hur i hela friden kan du jämföra honom med din egen far? Inser du inte att det är två helt olika diskussioner och att dina upplevelser inte hör hemma i den här bloggen innan Em personligen bjudit in dig? Något så infernaliskt och okänsligt var det länge sedan jag var med om!

Att dom personer som du benämner som "fiender" har vaknat upp och insett att dom saknar Em, och gråter sig till söms är inte riktigt hennes problem, eller hur? Att dom inte kom på det tidigare, att dom är för patetiska och rädda för att våga försöka sig på en kontakt på hennes villkor för stå för dom individerna, och du ska ge fan i att lassa över det ansvaret på henne!

Du skriver att du personligen ska tala om för personerna i fråga om vad du anser om deras beteende om dom sviker henne igen. Inser du själv vad du skriver? Dom har svikit henne, varför i hela världen skulle hon ge dom en chans att göra om det? Hur anser du att hennes far har blivit straffad? Han stötte bort Emely med sitt beteende, och det är något han får ta konsekvenserna för. Hans val, inte hennes.

Hur har du ens mage att komma hit och skriva att det är skitsamma när dom sårar henne? Vad i helvete har du för fel i huvudet människa? Dina kommentarer är förvisso otydliga med alla språkliga och grammatiska fel, men jag skulle tro att om du fortsätter i den här stilen så borde det inte vara särskilt svårt att anmäla dig för ofredande eller något liknande. Om Em inte vill, så står jag gärna till tjänst. Dom människorna hon umgås med nu är sådana som både älskar henne och som hör av sig till henne. Människor som aktivt kämpar för att hon ska få känna sig uppskattat, för att visa henne att hon betyder. Låt henne fortsätta med det. Lägg inte sten på hennes börda, när stenarna inte är hennes att bära!

Du skriver inte som en opartiskt person torde göra, så därmed kan vi dra slutsatsen att båda dina kommentarer är lika fyllda av lögner och skit som dom verkar. Gå och skriv dum-dryga inlägg i någon annan blogg, här vill vi inte veta av den här stilen.

Vänligen.
Lina
Em's kompis
Kim's syster.



Tänk så konstigt livet är. Träffar mina kompisars syskon mer än vad jag gör med "mina egna" .

Syster  ([email protected]) om 3November - Pappa ?: Du främling kanske inte ska lägga mig i med vill ändå säga mitt. Min syster har gett allt, hon har försökt i så många år. Hon är trött på och ge dom ne chnas till och bli sårad igen. Hon har gett honom så många chanser att hon inte har orken att ge honom flera. Ja vet vem hon och är vad hon går för. Älskar min syster och hon har det bättre nu än vad hon har haft det på länge......

Tack <3

Hej igen.


Känns som om jag börjar få upp glöden för bloggandet.
Har lättat på hjärtat och skrivit om det som sårat.
Det vart ingen tatuering idag, de hade tyvärr ingen
tid, men på måndag så ska jag dit.. Jag är faktist inte nervös.
Har aldirg varit men det kommer väl. Trot inte att det kommer
göra dödsont precis. Man får väl känna att man lever lite.

Igår så åkte jag till Erica på kvällen, mysigt hade vi. Min älskade älskling!
Tråkigt nog så vaknade jag upp. Helt alone. Blä!

Men imorgon, vet ni vad som händer då ? JAG SKA TRÄFFA ELLAAAAA!!!!!
Jag har saknat henne så inåthelvettesjävlamycket!!!  Fy fan alltså.

Ska skaffa mig ett busskort så jag kan träffa henne oftare alltså.
Det nästan skär i hjärtat när man inte får mobba människor med henne,
blää! Som när man går ute och ser en rolig sak, då finns inte hon där och då
kan jag inte skratta. Det är helt sjukt, vi ser en sak, kollar på varandra och
brister av skratt. Vi ser samma saker. Usch så jag saknat dej.
Men imorgon så jävlar!

Nu ska jag lägga mig snart. Men är bajs hungrig. Beslutsångest. Sova eller äta ? Hmh.


And you can see my heart beating
You can see it through my chest
And I’m terrified but I’m not leaving
Know that I must must pass this test
So just pull the trigger


E X 3 <3

Hej där bloggen.

Ska inte skriva mer om det som hänt mig. Eller jo det ska jag för snart ska jag skriva ut allt jag har i hjärtat. Men inte idag eller imorgon. Det kommer nog och jag ska varna er innan.

Imorgon ska jag gå till tatueraren, jag hoppas att de har tid imorgon. För jag vill ha min första tatuering imorgon. IMORGON!  Jag ska tatuera in ett E i skrivstil, Det står för många saker så som för mig Emely, Erica, och Envis. Det är jag och vi. Tillsammans. Efter allt som hänt, skiten som har varit, det tar slut imorgon om jag får tatuera mig. Det ska bli slut på något stort.


E .  För oss och för styrkan.
10/7 - 2008.




/E

Inte släkt om 3November - Pappa ?: Hej! Jag förstår dig ilska. Jag tycker inte heller att folk har tagit sitt ansvar när det gäller dig. Jag har själv varit i samma position som dig och vet precis ur det känns. Tycker inte synd om dig men tycker att det är sorgligt att du har hamnat i den situvation som du är i. Jag är inte släkt men har insyn. Din far kanske är hård på utsidan men han är ingenting mot hur min far var. Det här livet är otroligt kort, igentligen för kort för att ens ta en paus från sina problem, för rätt som det är så kan man vakna upp och ångra att man inte gjorde mer. Du ska veta att de du tror är dina fiender, hela tiden pratar om hur de ska nå fram till dig. De älskar dig. men är helt värdelösa på att nå dig på rätt sätt.Du kanske tror att de har glömt dig men jag lovar att de inte har det. Tycker att du har fått nog. Gör dig själv en tjänst och öppna dörren en sista gång oc jag lovar att om de denna gång sviker dig så ska jag personligen berätta för de vad jag tycker om deras agerande. En sak ser jag i din fars ögon och det är sorg. Han har också blivit straffad vare sig du fattar det eller inte. släpp ilskan tillsammans med din familj, inte utan dem. Jag lovar att du inte kommer att ångra dig. Kram främling

Du "främling" Skulle vara kul om du skrev ditt namn.
Livet är kort och man lever bara en gång. Därför tänker jag
leva mitt liv på bästa sätt.Det känns inte som om det är 
mitt bästa sätt, om jag ska gå varje dag och vänta på
att han ska höra av sig, det känns inte moget att ringa
upp efter tre månader och sen
få orden sparkade i ansiktet "jag har väntat hur länge 
som helst på att du ska ringa.."  Ja men kul, jag har gjort
samma sak. Jag känner att jag väntat för länge med detta.
Att jag gjort det jag har kunnat. Jag har gått sönder och
gjort allt för att försöka få de funka, men gick det ? 
Nej.. för jag fick ingen hjälp från den andra sidan, jag fick
ingen respons.

"Du ska veta att de du tror är dina fiender, hela tiden pratar om hur de ska nå
fram till dig"

Ja kanske de, men facebook och mailen ? Är det verkligen
rätt sätt ? Är det moget att skicka ett mail
eller ett meddelande på FB och fråga om man ska träffas ?
Eller inbjudan och sånt ? ÄR det moget ? Är det vuxet och
det bästa man kan göra när man
förlorat kontakten med någon ? HAN också precis HAN ,
Tomas som blir arg om man smsar
istället för att ringa ? Han gör ju samma sak tillbaka.
Du har insyn, men vet du hur allt ligger till ?
Hur länge har du funnits i bilden ? 2 år ? 19 år ?  Även
om man är hård på utsidan så måste man visa insidan,
för det är ju den som räknas ? Man måste se på sitt barn
när den inte klarar den hårda vägen. Tyvärr.



Jag har inte bett någon tycka synd om mig, jag skriver mina känslor på MIN blogg. Jag har aldrig sagt att någon ska tycka synd om mig, för vet du ? Jag klarar mig alltid, även om allt blir kras så bygger man upp sig själv. 




Hellre ett slag i ansiktet än ett ord som sätter sina spår för resten av livet. 

Jag är envis och därför kommer jag att klara mig, även när jag får panik och bara vill dö. 

Detta är jag. 





EMELY MARIA KARLSSON.

Jag börjar  bearbeta saker som hänt för länge sen, jag tänker inte lika mycket på farmor längre, men jag undrar hur det är med farfar. Lever han ? Vad vet jag..  Pappa bryr sig ju inte, eller pappa och pappa.  Tomas.  Det är så jag ser han, som en människa som man sett på tåget. Inget mer. Jag har förträngt nästan allt med han, kommer inte ihåg så mycket saker vi gjort. Bara att du vart arg. Varför vart du de ? När vi träffades första gången på 3 månader så började du tjaffsa ?  Jag valde detta nu. Känns som om jag har det bättre.


Jag slipper vänta, jag slipper kolla på mobilen om du kanske skulle ringt, bara kanske. Ett tag så hoppades jag på att du skulle gjort de. För min skull.  Men självisk som jag är. Nu skulle jag inte svara. Jag har ingen pappa, ingen riktig iallafall. Jag har förlorat dig och mina syskon som jag ansåg var mina riktiga när jag var liten, nu då ?
Jag har inga syskon, bara en ingift bror. En som känner mig bättre än han som ska vara min far. Nu ser jag Micke som min pappa, han har varit den manliga för mig i så många år, när jag träffar nya människor så säger jag att han är min pappa för att slipper förklara vilken skit jag tycker att Tomas är.

Ni som har ett barn, ge aldrig upp . Jag önskar vid många tillfällen att du visade att du var min pappa, inte bara gav mig pengar till nya saker eller sånt. Jag önskar att du ställde upp för mig när jag gick i skolan som du sa, jag skulle få bo hos dej i din lägenhet, för det var mycket närmare, du skulle hämtat mig när vi slutade samtidigt. Så jag slapp åka på den jävla tunnelbanan jag vart hotad flera gånger på, jag var rädd.  RINGDE DU ?  VA ?!  Nej.. Aldrig.  Jag sov inte ens i din lägenhet du hade i flera år. Jag var där 3 gånger kanske. TRE gånger.  Du tyckte att jag skulle betala för mig. Jag kämpade som fan varje dag. Åka förbi stationen jag skulle gått av i om jag kunde bott hos dej. Kämpa för att hålla tårarna borta. Jag tänkte att det kanske skulle bli början till något bra, jag skulle bo hos dig på veckorna. Medans jag gick i skolan. Men nej.  Du hade ju träffat B då. Du var så kär. Grattis hon är en riktigt snäll tjej. Men du vart blind för kärleken igen. och du din jävel lovade att jag aldrig mer skulle hamna i kläm för någon brud.  Du lovade efter den där jävla Tina. Tack för löftet, Tomas.

Det var du som valde det här, inte jag.  Det var du som förlorade en dotter. Inte jag.

Fy fan alltså.

Hej där, har tappat bloggandet.

Skriver ju oftast när det är något roligt som hänt men oftast så vill jag bara skriva av mig när jag e ledsen eller sånt. Men känns inte som en bra idé när hela världen kan läsa om mina problem. Har tappat suget kan man kalla de.


Det är iallafall November nu, det betyder att det är 1 månad och 21 dagar kvar till jul. Fy vad jag längtar.  Tänk er Janssons och köttbullar ? Snålvattnet rinner.

I helgen så har mina köra Morföräldrar varit här.
Vet ni hur mycket jag älskar de ?
Det är lixom bara MIN Mormor och bara MIN Morfar.

Vems lilla kicka är du ?
Vems gossa är du ?

Din, Mormor jag är din gossa, bara din.

De där har hon frågat mig så länge jag kan minnas.

Och svaret har alltid varit desamma, imorse sa hon det igen, jag är snart 19år gammal och jag är fortfarande hennes gossa. Jag svarade som alltid, din såklart. Men när jag var liten så retades jag och sa att jag var mammas gossa för att mormor alltid låtsas grina tills jag sa att jag var hennes och då sken hon upp som en sol.  Jag har gjort mycket med Mormor och Morfar, Morfar är bra på historia ochberättar gärna om gamla tider eller när han har varit ute på jakt, vi promenerade mycket i skogen när jag var liten, alltså mormor och morfar och jag, vi plockade bär och morfar tog mig upp på berget bakom de, det var så fint och jag minns de som igår. När vi kom hem så bakade vi paj och sen fikades det och ett parti "sju" spelades. Det tråkiga i denna historia är att de bor så långt bort, jag är avundsjuk på mina kusiner som har de där, fem minuter bort, jag vill också kunna gå till dom när jag vill. Men nej. Jag är van, vart bor din mormor Emely ?  Ja hon bor i småland. Din då ?  Nä rakt över gatan. Okej. 


Min mormor och morfar är bäst. Så är det bara.



Alf & Birgit, Biggan och Pappegóe.

Det är så det är .


/Em

Alfons Min lilla lilla prins. 

Han var hos vet. igår, de tog bort allt runt pulpan och nu är det bara att ge medicin och linda nytt varje dag. Kuligt.  Det gör så ont att veta att han har ont, jag vill byta så han kan busa och sånt istället för att ligga på soffan och bara glo. Det är inte hans uppgift att gå på 3 ben eller halta rejält. Lugnande tack!



Nej men visst är han söt på bilden ?  Den togs i skåne när han fått sitt nye halsband med nitar på, han e jäätte cool i den =) 

Nu ska lillmatte snart gå och handla och sen baka bullar som en tant!

Inga sånna här hopp på ett tag iallafall.

 

Have a nice day.


/ Em

Vet ni hur mycket man kan älska en hund ?

En hund är bara inte en hund.
Det är en familjemedlem, ett barn,bebis,syster,bror.

Mina hundar är mitt allt, det är dom som betyder så mycket.

Tänkte berätta lite om mina hundar, så det här blir ett hundinlägg.


Vi har haft sammanlagt 4 hundar, Nicki, Ronya, Alfons och Milla.





Nicki



Nicki, var en omplaceringshund, hon hade blivit misshandlad och nertryckt till plan noll.
Det var våran första hund, en dobberman tik på 3 år. När hon kom till oss hade hon aldrig sett en cykel, barnvagn,  rullator, bil , andra hundar.  Hon bodde hon något äckel som slog och svälte henne, en som hade två rottisar som tryckte ner henne, det är allt vi vet om hennes tid innan hon kom till oss.  Innan Nicki gick bort gjordes de MH test som hon klarade galant, hon hade de bästa ögon och höfter.  Kravet för att vi skulle få ta henne var att uppfödaren skulle få ta en kull på henne, fine. Sagt och gjort.  Hon åkte ner till honom i två veckor, det gjorde ont när hon inte var här, när vi visste att hon var 40 mil hemmifrån, hon som blivit lugn och nästan slutat göra utfall och sånt.  Hon vart med valpar, den 7:e Januari föddes det 4 stycken, en av dom var Ronya.
4a stycken småttingar kom ut, fullt friska, vet ni vad det speciella var ?  Hon fick en brun valp, det är inte ofta det händer, hon var speciell. Men det visste vi såklart.  På kvällen ringer uppfödaren, jag måste ha försäkrings sakerna och sånt, hon var dålig, orkade inte mer. Vi var som tur i småland hos mormor och morfar, så i ilfart till djursjukhuset för att träffa våran vovve, allt hängde hela hon var konstig på något sätt, utmattad. På sjkhuset så hjälpte de henne ut med den sista valpen, som tyvärr var död. Hon fick dropp och började bli piggare.  Nicki åkte med uppfödaren och vi till mormor igen, det var hemskt.  Jag kramade om henne en sista gång, så sa jag " Jag älskar dej, du klarar det här. Vi ses snart"  När ingen hörde.  Jag ljög.  Jag ljög för henne, vi syntes aldrig mer. På morgonen den 8e Januari somnade hon in. Det var en av de värsta dagarna i mitt liv, vi satt i bilen mamma fick samtalet, hon hade varit ute på morgonen kissat och bajsat ätit lite och sen började hon bara hosta, han hade slängt in henne i bilen och åkt mot vet, men de hann bara halvvägs innan hon somnade in. Jag vill inte tro att det är sant, för jag har aldrig gillat han. Han skulle ha hjälpt henne tidigare, då kanske vi hade fått ha kvar lilla Nicki, djungelkvinnan, kyckling, våran tjockis.  Den dagen förändrades allt.  Men det kanske var bäst för henne ? Det vet jag inte, hon var ju fullt frisk annars och vi valde att inte obducera henne, det kostar 10-20tusen och vi sa att det inte skulle lindra våran sorg för att vi visste varför hon dog. Vi kremerade henne och nu står hon i en urna och väntar på att hon ska bli begravd på vårat landställe. 



Ronya i röd/grönt



Ronya var Nickis dotter, vi fick henne för det som hände med Nicki.
Det lindrade inte såren men fyllde ut det tomma spåren efter Nicki, det var tuffa 8 veckor och på nätterna låg jag vaken flera timmar, jag kunde höra hur tassar gick på golvet, jag kunde känna hur hon hoppade upp i min säng, men inte se något. Jag tror på liv efter döden, det kanske är larvigt men jag tror hon ville säga till mig att jag skulle gå vidare, och det har jag också spått fram. Hon ville säga till mig att allt var bra med henne. Efter några veckor när jag hört detta några nätter i rad så började jag förstå att hon inte fanns bland oss, det kändes som att uppfödaren, som så gärna ville ha henne nu när hon var en riktig hund igen hade tagit henne ifrån mig. Men jag förstod att det inte var så när urnan kom hem till stockholm.  Nu är hon med oss, trygg igen. Det tog över ett år för mig att prata om det utan att falla i tårar.  Men tillbaka till Ronya, Jag tror att det var påsklov, hon var 9 veckor, så söt. en liten råtta. Våran första valp. Det var ju snö ute, och det gillade hon inte, det var fram till snöhögen och springa till porten eller "bär mig matte!"


RONYA

Det vart kurser hit och dit allt från vardagslydnad till klicker och spårning, Ronya var en riktig snabbtänkt fena, hon älskade att jobba, hon älskade att gå på dagis och var prinsessan där.  När uppfödaren skulle förklara hur Ronya var så sa han " Ronya är en så hund som är lite osäker och kan backa men efter ett tag så är hon så nyfiken att hon inte kan hålla sig och måste gå fram"  Det kan jag hålla med om, hur rädd hon än var så skulle hon fram och nosa. Jaja, Ronya började göra utfall mot andra hundar, ibland mer och ibland inte alls. När hon ville var hon så duktig. Och inne var hon en chihuahua, hon skulle ligga i knät och alltid vara med, Nicki var mammas hund men Ronya, hon var Mickes hund på morgonen, Monicas hund på dagen och Mammas hund på eftermiddan och min hund på kvällen/natten.  Hon låg alltid hos mig och sov, så fort jag var hemma så sov hon hos mig, helst på rygg liggandes under täcket med egen kudde. Det var så hon var.  Ronya fick urinvägsinfektion, hon fick medicin och vart frisk, och så höll det på. Under tiden så hade Alfons kommit till världen, jag ville så gärna ha en egen hund, men självklart så skulle Ronya vara min favorit tjej och Alfons min favorit kille. Mamma och dom var nere i skåne och så frågade mamma om jag skulle hjälpa till ock sånt, ja det är klart sa ju jag, men mamma hade inte bestämt sig, det vart korta samtal med mamma den helgen, hon var nervös. Jag var så hunda på att det skulle vara en liten korv hemma när jag kom hem, jag  öppnade dörren och där låg det en liten kille, han hette ju igentligen Lufsen, men nej tack. Erica bestämde Alfons och så vart det.  Ronya blev bara dåligare och dåligare, hon bet några människor och en dag så kom jag och Erica hem från stan, vi hade varit på bio och mamma sa att de var tvugna att berätta en sak.  Vi var tvungen att omplacera Ronya, hon mådde inte bra i lägenhet, hon behövde en familj som bodde på landet där hon kunde springa och leka hela dagarna, där hon inte behövde vakta eller något alls. Så vart det inte, den 28e november fick Ronya somna in på kolatorps djurklinik, det var bara familjen där, Alfons fick vara hos Monica så länge, kvällen innan så kom bland annat Tessi och Bea för att säga farväl. Erica kom också. Det var så hemskt och den natten låg jag vaken, jag höll om henne och hoppades på att allt bara var en dröm, min Tjockis, jag var så ledsen och kände mig tom, jag kände ingenting den dagen, jag grät mest innombords. Men det var för HENNES eget bästa, hon har det bra nu och urnan står brevid Nickis, de ska begravas på en alledes speciell plats på landet, där ska vi göra det fint med kors och blommor. Det har inte varit lätt att bearbeta denna sorg, men jag försöker så gott jag kan, skolan tog stryk och det var jävligt jobbig t allting, jag bröt ofta ihop och kunde gå i skogen och drömma att jag var ute med Ronya. Jag tände ljus och sörjde, det är snart ett år sen, jag gråter fortfarande. Det är så svårt att släppa taget om någon man älskar så  hårt. Jag försökte lägga all fokus på Alfons, och försöka förtränga att jag mördat mitt djur, att jag inte gjort tillräckligt och misslyckats. Att jag inte kunde göra mer för henne, men hon var sjuk, och det var det bästa för henne. Hon mådde inte bra. Det försöker jag intala mig själv varje dag, hon slipper lida och det är ju sant.  Ronya var speciell och hon kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, alltid.  Alfons tog det hela lätt, även om Ronya var hans allt, de var så bra kompisar och oskiljaktiga. Men han tog det bra, han fick vara den som tröstade mig på nätterna när inte Ronya kunde göra det. Hon slickade alltid upp mina tårar och hämtade en leksak och så gjorde hon alltid lika dant " Kom igen nu matte, ryck upp dig nu busar vi istället"  

Ronya och Alfons, första kvällen hemma och första bilden.


Alfons och jag gick på kurser, vi har två deplom i bokhyllan, Vardagslydnad 1 och Vardagslydnad 2 båda med bra resultat. Han är min lille kille, han har kastrerats och han mår bra, den ända som är nu är att han har klyvt klon på mitten så jag ser att han har ont, det är inte kul kan jag säga dig, jag börjar nästan gråta när jag ser att han haltar eller står på 3 ben, han vill inte stödja på de om han står stilla och äter eller dricker. Det gör så ont. Det är nästan så jag vill göra samma sak för att lida med han, eller bara trolla bort det så allt blir bra.  När Alfons var 6 månader kommer nästa kull från hans föräldrar, som var tjuvparning båda gångerna. Mamma skickar ett MMS när jag ligger hemma hos Erica och kollar på tv, på bilden är det en liten liten råtta, och så stod det bara  Milla ? 




Jag visste inte riktigt varför men tydligen så heter Alfons kompis i Alfons Åberg böckerna Milla. På den vägen är det.  Vi åkte till skåne, hämtade 3 valpar, Milla var tuffast i kullen och hon är jävligt lik Ronya till sättet det hade jag svårt med i början, Ronya var Ronya, du får vara på ditt sätt för du kommer aldrig ta Ronyas plats, så tänkte jag. Men självklart så fattade inte hon det. Det tog ett tag att acceptera henne och vi har övat på kontakten nu, lite senare. Jag tog ofta avstånd från henne och var vikdig med att "Ska du hälsa på hundarna , hälsar du först på Alfons" Jag ville inte att han skulle känna sig bortglömd, och Milla 8 veckor visste inte ett skit. Så nu har vi två hundar, Milla fyller väl snart ett år, hon har även 3 andra här i haninge, de kommer från samma kull, Bertil på dagis, Molly från familjen S och sen var det Bertil2 som bor med sin matte någonstans i haninge, de har träffats och sånt och alla går bra ihop.


Så nu har vi Alfons och Milla, syskon och de vill inte vara ifrån varandra.


Vila i frid Nicki och Ronya. Jag vet att ni har det bra nu. <3



/ Lillmatte

Hej där, det är måndag igen.

Har inget speciellt planerat nu i veckan men det löser sig nog, eller juste

TISDAG ; vovvar
ONSDAG; klippa Marja
TORSDAG; vovvar


Så ser min vecka ut.


I helgen har vi inte gjort så jätte mkt men jag är hos Erica fortfarande medan hon e på jobbet, jag och svärmor då :P


Men har gjort nagelförlägning så att det är bajssvårt att skriva . 

får ta mig tid sen om jag har något kul att berätta kanske .




/Em