Emlyk

Hej igen, jag har inte gjort ett skit sen jag skrev sist, har inte kunnat sova så jag har varit vaken hela tiden. Fick för mig att jag skulle klicka hem lite löshår så det kommer imorgon,  krulligt, haha gulligt va ?  Nej men har känt mig rätt nere idag, vet inte varför, el jo kanske. Man iaf, vill sola men vem vill sola med mig ? Jag vill helst inte gå själv, det är inte kul hehe :)



Jag Älskar en viss människa till hundra procent hon är värld att
nämnas för hon har alltid funnits där för mig oavsett väder och
sånt, hon har varit min storasyster, en sån alla önskar sig. Känns
 som om det är min riktiga, men nu ska jag berätta en sak för er,
 människan är inte den som ni skulle kunna tro nämligen min
halvsyster och det är inte min halvbror heller. Nej jag vet inte om
jag vill ha med de att göra med tanke på att det är över ett år sedan
 vi träffades, det känns inte verkligt, jag vill ha syskon som bryr sig,
som hör av sig som man träffar och har mysigt med, inte några som
träffas bara för att man måste.  Jag vill inte ha en sådan familj, jag är
 ledsen men accepterar inte på det.



Jag älskar min mamma mest av allt på denna jord, hon betyder
 allt för mig. Hon har alltid bara varit MIN mamma och kommer alltid
att vara, för jag är de ända barnet. Det är skönt att inte behöva dela
kärleken till min mamma med någon annan. Det är bara min, min min!
Förstår ni hur det känns att bara få ha sin mamma för sig själv ? 



Önskar ändå att jag hade ett riktigt syskon, det skulle betyda så mycket
för mig att ha sådanna band som vissa av mina vänner har, det är ju
nästan så att man blir liva avundsjuk på de som faktist träffar sina syskon
 regelbundet och har kontakt och känner sina syskon. För jag gör inte det,
jag känner inte mina syskon.  Jag känner inte min Pappa eller Farmor
heller, vet ni hur de känns ?  Det känns konstigt att sitta på en släkt middag
med någon man såg upp till som liten, jag som alltid ville åka till min
 farmor när jag var mindre, men när kommentarer som att jag inte passade
 i svart hår och att jag var inte fin i svart hår jag borde inte ha piercat mig
det var itne fint, mina kläder var så fula. kommer så väl ihåg hur jag och
farmor var i stan, kan itne ha varit så gammal kanske 10 så säger hon med
 lite halvdramatisk/gnällig röst precis som alltid - " Snäälla Emelie, lova att
aldirg bli en sån där ful punkare med svart hår och rutiga fula kjolar" 
-Ja farmor jag ska aldrig bli sån, Hah trodde du, visst jag blev ingen
punkare men jag hade allt de där hon tyckte var fult, och just då blev
man glad, men det var tufft att sitta på en släktträff utan att säga ett ord, eller
 jo standardrepliken som alla sade
 " Hej Emelie vad kul att se dig, vad stor du har blivit.. Mår mamma bra?" 
Ja det var så varje gång och ibland sa de så 2 ggr på samma kväll.
JA så var mina släkt träffar, någon som förstår varför jag slutat gå ?


Jaja kanske inte ska vara så negativ men det är inte lätt att alltid vara glad, faktist.. 
  Åh vad livet är hårt ibland, när man tänker tillbaka kommer det upp saker från när man
är liten, jag är ledsen att säga så här men de jag kommer ihåg av pappa är väl
nästan bara mindre roliga saker, som bråk och sånt.





Snälla har ni syskon, tyck inte de är jobbiga, försök att umgås så mycket ni kan, ni är ändå syskon, jag skulle ha tagit den chansen , till hundratio procent.




Tillbaka till min vän som är som en syster, Jag älskar dej så högt på denna jord, jag behöver nog inte skriva mer.



Nu vart det längre än planerat, borde gå och sola, men det är inte kul själv så får nog hoppa det idag..


/ Em

You´re up there, you´re always whit me, smiling down on me